Insänt: 23:21 den 6/1 2000
Om ditt hjärta nån gång brister så laga det med k-klister.
Den är stööörst som tänker efter "först"!"
Varför ta livet av sig, när man inte får höra skit-snacket efteråt????Pest o pina tur
att även stora karla-karlar klarar av att "grina",tjura sura sura min sedan
kommer det nog ett litet flin?? Våga visa tåga, sluta hela tiden båga!
Göm o glöm att livet ej är bara fest, inse även ordet test, då du väljer nästa goda
råd är dyra när du står där utan hyra . Rum i slum är inget att bedyra det vet även
den yra!
Ha en glad och funderande lyra sluta kryp på alla fyra..
Lyckan en dag även mot olyckliga ler, de som blir allt fler.
/Kennet
|
|
Insänt: 13:04 den 12/2 2000
Någon gång i juli-
99, tog jag min ränsel och lämnade ett stökigt familjeliv. Konsekvensen
av detta, blev att jag sällade mig till de bostadslösas skara. Inga
problem, det var ju bara att skaffa sig en lya.. Sålunda tog jag kontakt
med diverse bostadsföretag för att höra vad som kunde erbjudas
mig. – Har du några skulder eller betalningsanmärkningar? var den stående
frågan och det måste jag ju tillstå, eftersom en tidigare karriär som
missbrukare inneburit en hel del dribbel av ekonomisk art. Tyvärr så kan
vi inte godkänna dig som hyresgäst var det genomgående svaret jag fick,
och det var nu som den bistra verkligheten föll över mig likt ett
gammalt brunnslock. Men man får ju inte
misströsta! Vi lever ju trots allt i en demokrati, ett välfärdssamhälle,
där ”varje
medborgare har rätt till ett drägligt liv”. Vem som i
humanismens anda ”kläckt” ur sig denna fras låter jag vara osagt,
men om man inbillar sig att en natt
i en trappupp- gång i mitten av januari utan vare sig täcke eller kudde,
skulle
kännas dräglig eller på något
annat sätt ge ett genuint välbefinnande, så är
man nog i avsaknad av den erfarenheten. Ty ett slikt boende är
verklighet för ett inte så ringa antal av våra medborgare i välfärds-
staten Sverige. "Jävla knarkare, dom får väl förfan skylla sig själva!"
kan man ju då som ansvarsmedveten, omedveten och empatiös individ hävda
och det med all rätt!! dvs. under förutsättning att man besitter dessa
incitament. Är man däremot en sann humanist och människovän, något
som jag förmodar är grundförutsättningen för ett arbete inom
socialt arbete och ändå tillåter att folk bor enligt
trapphusmodellen, ifrågasätter åtminstone jag vad man avser med ett drägligt
liv. Nåväl, jag ska inte fördjupa mig i detta resonemang, utan istället
ge en bild av hur man hanterar en
olycksdrabbad
medborgare vars största brott är att ha brutit upp från en kaotisk
familjesituation. En brytning som kom till dels för hans egen skuld, dels
för hans familjs välbefinnande. Alla som har upplevt en sådan situation
torde veta vilket straff det är i sig att ständigt sakna sina barn, att
ständigt klandra sig själv över det största misslyckandet man förmodligen
kan erfara i vuxenlivet. När man dessutom står i avsaknad av ”social
kompetens” dvs. att man inte är dokumenterad för någon problematik i
de sociala nämndernas rullar, är chanserna att få ta del i skydds- nätet
så gott som obefintliga! – Jaha du dig har vi inget på, ring om ett
par veckor så får vi se. – Ja just det var du ja! Hördu, du har ju
ingen socialsekreterare ser jag. Om du hör av dig om någon vecka eller
två, så har jag säkert hunnit ta tag i det här. Sköt om dig!? – Hej
på dig du. Vi tänkte att
eftersom du inte
har någon assistent, så ska vi lotta?! fram en åt dig. Ring mig i
slutet av månaden och ha det så bra! – Hejsan, har du fått nånstans
att bo? nähä, då måste vi kontakta bostadsgruppen. Ring mig sen. Ring
Poolia.
TIden den går och går….
och
ingen bostad jag får...
Medan folk i de socialas analer,
stirrar sig blinda i sina
manualer,
står de bostadslösa utan lokaler...
/Hopplöst
|
|
Till
Vestmanlands Läns Tidning
Era
skriverier om missbrukare.
Jag läser gång efter gång om missbrukare och deras situation.
VLT har publicerat ett par artiklar i rad om missbrukare och hemlöshet mm.
Det är väll bra att VLT tar upp problemen överhuvudtaget.
Ta bara vad en av dom som bor i husvagn sa.
Vi har blivit erbjudna ”träningsbostäder”. Vi är inte intresserade.
Jag vill bara hålla med. Vem vill ha en egen bostad där en
myndighetsperson när som helst. Natt som dag, kan öppna ens dörr och
kliva in. Även en missbrukare kräver ett eget litet hörn i sitt liv där
man kan få leva ostörd samt slippa störa andra. Ska inte sånt gå att
fixa?
En missbrukare är en missbrukare tills missbrukaren själv tröttnar på
att vara missbrukare..
Då först genom eget initiativ kommer missbrukaren ifrån sina problem. Det
finns INGA andra lösningar helt enkelt. När skall tjänstemännen fatta en
så enkel sak. Dom behöver hjälp tills dom själva tar sig ur sitt
missbruk. Inte en massa pekpinnar och straff genom fråntaget socialbidrag
mm.
Det är lika enkelt som att när jag sitter så vill jag ställa mig upp och
när jag står så vill jag sätta mig. Kan någon få mig att sluta sitta
om jag inte själv vill det?
Sedan spelar det ingen roll om man är kristen, muslim, nykterist eller
missbrukare mm.
Är det något jag tröttnat på så är det dessa evinnerliga skriverier om
missbrukare UTIFRÅN deras situation.
Jag tror aldrig jag läst en artikel om en missbrukares situation INIFRÅN
dess själ och utåt.
Skulle va kul om VLT tittade lite inifrån och utåt också istället för
bara tvärtom.
JBZ
Tillbaka
|