|
Klockorna
#1
Klockorna
på ålderdomshemmet
står
för det är inte utrett
till vems ansvarsområde
det hör
att dra upp klockorna
Från boken:
En ny dag
Hur mår du?
#3
Jag mötte Ester
vid busshållplatsen.
- hur mår du?
frågade Ester.
Det värmde mig
att hon undrade
hur jag mådde.
Innan jag hann svara
berättade Ester
att hon haft bältros.
Musklerna värkte
och det sprängde
i huvudet.
Och hon trodde
att en förkylning
var på gång.
Så kom hennes buss.
Så hon fick aldrig veta
hur jag mådde.
Från boken:
En ny dag
Duktig karl
#4
Det var en duktig
karl
med stor erfarenhet.
han har jobbat
i många företag.
Alla har gått i konkurs.
Han har varit ordförande
i många föreningar.
Alla har lagts ner.
Ja, det är en duktig karl
med stor erfarenhet.
Från boken:
En ny dag
Resmålet
#6
Äntligen har vi nått
vår välplanerade resas mål
vårt Wien
Mörka höstkvällar
kalla vinterdagar
har vi talat om resan
till Wien
Nu vandrar vi
förtroligt samtalande,
arm i arm,
i Wien
Vi talar om
grannens lårbensbrott
barnbarnens utveckling
hösten studiecirklar
blommorna på balkongen
medan vi vandrar
arm i arm
i Wien
Från boken:
En ny dag
Jul på
sjukhemmet
#8
Nästan alla
hämtades hem
till familjejulsfirande.
Hämtades av
omsorg och kärlek
eller av pliktkänsla.
Du nekade
att dela låtsas-julglädjen
med dina anhöriga.
Du ensam
var kvar på sjukhemmet.
Stillheten
var fullständig.
Du anförtrodde mig
att du aldrig tidigare
upplevt
en så djup julefrid.
Från boken:
En ny dag
Ett handikapp?
#10
Jag vill röra
vid mina medmänniskor
Mitt behov
att röra
vid dem jag möter -
beror det
på min svaga syn?
eller sitter det
i mina händer?
Är det kanske
ett handikapp
Jag vill
röra
vid
mina
medmänniskor!
Från
boken: Lyssna! Fråga! Svara!
Inget att tala
om
#11
I det
främmande landet
stötte jag samman
oväntat
med min granne.
Vi pratade
skrattade
trivdes.
Och tiden försvann.
För hastigt
tyckte vi båda.
Hemma i förorten
talar vi sällan
med varandra,
min granne och jag.
Vad skulle vi tala om?
Vi har inga
gemensamma
intressen.
Från boken:
En ny dag
|
|
Socialfall
#2
Gammalt
fyllo,
sa en del.
Socialfall, missanpassad.
sa andra
Jag,
nybliven stadsbo,
såg honom komma
vinglande mot mig
över gatan.
- Varför är du
så svartklädd?
sluddrade han.
- Min far är död,
svarade jag.
Han la sin hand
på min axel
vajade litet.
- Var inte ledsen du.
Din farsa
han var nog en bra karl.
I den nya staden
var han den enda
som brydde sig om
att jag var svartklädd
var han den enda
som sa ett ord till tröst
var han den enda
som
sa ett ord om min far.
Fyllo
socialfall
missanpassad.
Men
han värmde
mitt hjärta.
Från
boken: Lyssna! Fråga! Svara!
Föreningen
har öppet hus
#5
Johan
har ansvar
för veckans öppet-hus-dag.
Klockan segar iväg
till sex.
- Du store tid,
sa Johan,
jag har glömt
att låsa upp!
Men förresten
det kvittar;
för ingen har ju varit här!
Från
boken: Lyssna! Fråga! Svara!
Friskvård
#7
Det kom en
expert
Till pensionärsföreningen.
Han talade om
friskvård.
Vi skulle inte
äta socker
och inte salt
och inte fett.
Inga kakor
inget smör på brödet
inga kryddor i maten.
Minska på kaffet.
Inte dricka mjölk.
Men två liter vatten
om dagen
skulle vi ha.
Vi rörde oss för litet.
Vi satt för mycket.
Vi böjde oss galet.
Och vi andades fel.
Vi skulle inte bada.
Bara duscha.
Huden skulle vi skrubba
med rotborste.
Men på slutet
blev han riktigt mänsklig:
Han la sig på golvet
och slappnade av!
Från
boken: Lyssna! Fråga! Svara!
Julosten
#9
Ingen bra
förening
det här...
sa hon.
Ordförande talar för tyst
Sekreteraren är omänsklig
och kassören gnidig.
Dom gör ingenting
för pensionärerna...
Otrivsam lokal
Dålig belysning
Hårda bänkar
Golvdrag...
Folk pratar för mycket.
Sångarna sjunger falskt
Kaffet är svagt...
Lottförsäljning
- Jag vinner aldrig sa hon
men hon köpte en lott
Vann högsta vinsten:
en hem-ystad julost
Tog emot vinsten, sa
ska jag äta upp den här
- jag som är ensam
Från
boken: Lyssna! Fråga! Svara!
Mor
#12
Du var
bardomens värme
och trygghet
de taggiga tonårens trotsmål
det unga vuxenlivets förtrogna
Du blev mormor
rådgiverska,
trösterska, hjälpare
dina barnbarns sagoberätterska
Du blev gammal
dina råd behövdes
inte mera
din hjälp var
obehövlig
du hade ingen tröst
att ge
för ingen delgav dig
sin sorg.
Och vem
behöver dina sagor?
Från boken:
En ny dag
|